2009-03-31
Wall Street, mjukvara
2009-03-30
Sköna nya värld
Twitter fungerar inte (ymmv)
2009-03-11
Invandring och Maciej Zaremba

2009-02-21
Det här går sådär...
2008-12-05
Tokförbannad
2008-11-11
Black Orange - hur svårt kan det vara?
2008-10-27
Tragiskt
Det finns väl ingen skillnad på om en hustrumisshandel utförs av någon som är känd eller om det är en människa som ingen någonsin hört talas om. Det är alltid tragiskt när någon slår någon annan. Det för mig oförståeliga är att välja att stanna kvar i ett förhållande där man får stryk, men antar att det finns väldokumenterade, psykologiska orsaker bakom beteendet.
Oavsett får man säga att Daniel Wahlgren sätter det berömda huvudet på spiken när han i Dagens Media säger:
Jag förstår inte hur människor kan vara så elaka, särskilt mot Andrea som har fått stå själv mitt ute på slagfältet.
Det blir nästan för lätt, men misstänker att journalisten inte blev olycklig av den formuleringen direkt, så cynisk är jag. Något säger mig att mediabevakningen egentligen inte är det jobbigaste i Andreas liv eller är det jobbigare att alla vet om att man blir slagen jämfört med att bli slagen.
En trend det senaste året (eller åren) har varit att alla anklagade hävdar att de varit utsatta för ett oerhört mediadrev. Jag har svårt att se de oerhörda överdriften i vad som skrivits i just det här fallet, ej heller i Tito Beltran fallet. Det är klart att det är snaskig journalistik, men om man skulle gå igång på det räcker inte livet till för all upprördhet som skulle spilla ut.
Jag gillar/suckar/imponeras av att Expressen lansersar teorin att det hela egentligen är ett nätdrev. Jag gissar att han egentligen till största del åsyftar de kommentarer som samlas på kvällstidningarnas egna webbplatser och resterande del handlar om track backs som också syns på kvällstidningarna egna webbplatser. Ja, det är ju inte så många förutom Blondinbella och Alex Schulman som har en sådär vansinnigt stor publik, åtminstone jämfört med Expressen.
2008-10-21
Om att ha roligt på jobbet
2008-10-17
Spotify
Testar Spotifys gratisversion som jag lyckats säkra en inbjudan till, misstänker i och för sig att det inte är så vansinnigt exklusivt längre. Oavsett så finns förstås betalversionen tillgänglig för alla som är beredda att betala.Vad tycker jag då? Ja, det är klart att det är en ganska bra idé och jag skulle nog eventuellt kunna tänka mig att betala 99 kronor i månaden för tjänsten, men samtidigt får jag säga att jag blev lite besviken. Det känns inte som något speciellt nytt egentligen och det kan störa mig lite att jag måste ladda hem en klient till min dator.
Det verkar finnas åtminstone ett embryo till det som var så genialiskt med Pandora, att man hittar liknande musik som den man gillar, men som man inte visste fanns. Det känns dock inte lika utbyggt och heller inte lika bra. Jag förstår inte varför Spotify väljer att visa låtarna på samma sätt som det var tydligt i Pandora.

Inser att jag nog inte är en typisk lyssnare, det är klart att det är kul att man kan höra hela skivor, att man kan välja precis vad man skall lyssna på, men samtidigt saknar jag överraskningarna jag hela tiden fick när jag lyssnade på Pandora.
Jag bortser från att Spotify verkar ha en del växtvärk för tillfället, många problem med uppkopplingen och följaktligen många avbrott i musiken, men det ser jag nästan som ett positivt tecken; det måste betyda att många är intresserade.
Missförstå mig rätt, jag hoppas att Spotify blir en succé, men jag skulle bli ännu mer glad om Pandora fanns tillgängligt i Sverige.
Din egen uppfattning kan förstås vara helt annorlunda.


