Otydlighet

Jag har svårt för många saker, det vet jag. Om det är någon tröst kan jag samtidigt inse att jag har många fel själv. Okej, den var kanske tveksam, men oavsett. Jag vet att jag inte är perfekt, men det skall fan inte hindra mig att gnälla på andra människors beteenden. Typ.

Jag gillar inte när människor är otydliga, när de svävar på målet, när människor mumlar eller när man i någon slags tro om att skona känslor inte säger vad man verkligen menar.

Vem hjälper man genom att vara otydlig? I det korta loppet kanske någon enskild individ blir något mindre ledsen över ett negativt besked, men det beror enbart på att de inte, på grund av otydligheten, förstått att beskedet var negativt.

Det är för övrigt det enda positiva med Idol på TV4, att juryn kanske hjälper en eller annan människa utan självinsikt att inse att en sångkarriär inte är någonting för dem. Ja, de blir förnedrade i TV och ja, det finns bättre sätt att framföra kritik (till exempel enskilt och konstruktivt), men de kanske förstår någonting som uppenbarligen ingen annan lyckats förklara för dem på ett begripligt sätt tidigare.

Vad är det med tydlighet som är så hotfullt? Vad har vi att förlora på att vara raka och ärliga? Finns det verkligen ett motsatsförhållande mellan tydlighet och omtänksamhet?

Ja, som någon fick mig att inse för en månad sedan; det är inte modigt att alltid säga allt man tänker. Det är modigt att säga vad man tänker på ett konstruktivt sätt.

Helt enkelt, ett stort fuck you till otydlighet.