Idag är det en Kiss-dag minsann, på flera sätt.
Jag blir dels fascinerad av länkad artikel som handlar om en installation i Bonniers konsthall. En kamera i deras toalettstol, helt enkelt, som en kommentar till dagens övervakningssamhälle. Det är fantastiskt rätt tänkt och en pungspark (finns det någon kvinnlig motsvarighet till det?) till alla "den som inte har något att dölja behöver inte vara orolig"-människor.
Jag deltar egentligen inte i någon integritetsdebatt längre just på grund av att så många inte ens förstår problematiken utan upprepar ovanstående mantra som någon slags sanning när det egentligen är ett argument som avväpnats så mångar gånger att det är bara är tragiskt.
Oavsett, om jag vore kissnödig och befann mig något närmare Bonnier Konsthall hade ni fått se någon roligt snart.
Det är också en Kiss-dag eftersom jag blev så sjukt sugen på att lyssna på Kiss så idag är det bara de som gäller. Luffarmusik som en kollega kommenterade. Ja, kanske, men ändå, men ändå...
Extra bonus; någon som klarade av att vara gift i ungefär sju röda sekunder förklarar att äktenskapet är dött... Nej, Katrin; det är ditt äktenskap som är dött och det är ditt eget fel (tillsammans med vad-han-nu-heter).
0 kommentarer:
Post a Comment