
- Temat är som sagt att åldras och allt vad det innebär av sjukdomar och ofullkomlighet. Vissa blir sjuka, andra inte alls. Det finns ingen tydlig rättvisa, även om man levt försiktigt kan man dö av hjärtattack tidigt; även om man levt som Tommy Lee kan man bli 100. Sannolikheten för det ena eller det andra ökar med valen man gör, men det finns inga garantier.
- Frustrationen över ofullkomligheten hos sin egen kropp, en hjärna som vill mycket tillsammans med en kropp som inte kan så mycket längre. Eftersom Everyman handlar om en man är det kanske extra tydligt i avsnitten när han drömmer om yngre kvinnor.
- Kärleken till ett av sina barn, men inte alla. Det är inte tydligt för mig vad det är som gjort att huvudpersonen har nära kontakt med sin dotter, men ingen kontakt med sina två söner. Uppenbart är att han någon gång på vägen tappat kontakten med sin första frus barn. Spekulativt kan man anta att det beror på hur makarna tillsammans hanterat separationen.
Jag inbillar mig att Everyman är mer intressant att läsa för en man än för en kvinna, åtminstone om man är ute efter självreflektionen, men även det är spekulation. Det är en riktigt bra, föredömligt kort dessutom, bok. Den är vackert nedstämd på samma sätt som jag upplever att Haruki Murakamis böcker är, mindre japansk förstås. Jag skall försöka skriva något om After Dark när jag får tid, läste ut den i helgen.
A Guide To Philip Roth, om man är intresserad.
0 kommentarer:
Post a Comment