Världens mest pretentiösa människor

Den kom som en nyårspresent i brevlådan; Sydsvenskan den 30:e December. Tidningen är kanske inte direkt känd för sina kultursidor, men här hade man slagit på stort och inbjudit till ett rundabordssamtal med 6 stycken kulturmänniskor. Artikeln finns att läsa på sydsvenskan.se.

Jag kan inte låta bli att ge mina kommentarer till samtalet här:

AKT 1
Om regeringens platt-tv till kronprinsessan Victoria. Där Fredrik Reinfeldt kallas kulturanalfabet.

Sigrid: De kan ge henne vad de vill. Men jag tycker att det vulgära är att de inte hittade på något roligare.

Det här är roligt på flera plan, inte minst att Sigrid är generös nog att hävda att för hennes del får regeringen ge kronprinsessan vad som helst, men just en platt-tv var vulgärt. Det är bara ett snäpp från att Sigrid känner sig kränkt över hela situationen, tro mig.

Men finns det ändå inget progressivt med presenten? Jag har sett listan över gåvor till statsministern och det är verkligen tråkiga saker. Är inte presenten ett sätt att visa att det är en mer modern politikerklass som styr?

Natik: När Reinfeldt blev tillfrågad om sina favoritböcker, sa han inte ”Harry Potter” eller ”Sagan om ringen”?

Daniel: Det låter som mästerverk jämfört med det som han verkligen tog upp. Nej, det var hans musiksmak som diskuterades, det var till exempel Magnus Uggla.

Det måste kännas jobbigt för Natik när han drar till med de sämsta böcker han vet för att sedan bli övertrumfad av Daniel och hans Magnus Uggla. Genialiskt roligt och inte så lite överlägset. En statsminister som lyssnar på Magnus Uggla, det går bara inte för sig.

AKT 3
Om kulturlivet i Öresund. Där Rooseum begråts och danskarna utnämns till Malmöoperans räddare.

Natik: Sen har vi tyvärr Rooseum som bara står där.

Per: Det är den stora skamfläcken!

Natik: Om inget händer...

Ylva: Ockupera byggnaden!

Det här är väl fantastiskt symptomatiskt för medelålders kulturpersonligheter? Man kan skrika lite, gnälla mycket, men framförallt hoppas att andra står för själva handlandet. Det vore orimligt att förvänta sig att de själva skulle utföra någonting, det är inte deras roll.

Artikeln fortsätter i samma stil, man dissar Maja Lundgrens bok Myggor och Tigrar, föga förvånande eftersom den kritiserar kultursamhället och driver tesen att de vanliga könsmaktsstrukturerna även finns inom dessa kretsar. Per Svensson som är kulturchef på Expressen tycker att Maja Lundgren upphävt ett centralt kontrakt... vad skall man säga annat än att han bekräftar bilden av innegänget som Lundgren berättar om. Det måste vara jobbigt för en vit, medelålders, heterosexuell man i chefsställning när någon ifrågasätter, att de bara vågar.

Man för en ogenomtränglig diskussion om Lars Vilks där Per Svensson, något förvånande, säger det enda vettiga nämligen:

Per: Med Vilks, där finns det ju inget annat än ett rent narcissistiskt behov hos honom av att bli bekräftad. Och ett strategiskt kommersiellt behov. Där skulle jag säga att Jyllandspostens motiv med all säkerhet är ädlare och mer idealistiska än Vilks.

Ja, herregud, det var länge sedan jag läste något mer pretentiöst eller mer meninglöst. Det där är två timmar de där människorna aldrig får tillbaka.