Google och Kina

Intressant åsikt om att Google funderar på att dra sig ur Kina. Nyckelpassage:

Because, worst of all, Google is effectively walking away. A human rights situation that they could have had a voice in is abandoned. The only losers in this debacle are the Chinese people.

Jag tror generellt att man skall vara försiktig med att attribuera moraliska skrupler på företag, det är inte riktigt deras starka sida. Man kan kanske med fog hävda att de inte ens skall ha moral för ögonen. Jag har aldrig riktigt sett poängen med etiska fonder heller å andra sidan så jag är säkert en bakåsträvare. Ja, det är märkligt att ha ett företagsmantra som "Do no Evil", särskilt med tanke att de inte beter sig bättre (eller sämre) än något annat företag.

Jag tror precis som författaren jag citerar ovan att de som drabbas är det kinesiska folket, ingen annan.

Jag minns...

...när Jöfelt lovade (dyrt och heligt, det hör till) att alltid lyssna på Self Esteem med Offspring innan han gick ut på lokal. Man kan skratta åt det idag och jag tror faktiskt att jag skrattade redan då, men det finns ändå någonting verkligt fint med sådana där löften som ges i ungdomens gröna dagar och som naturligtvis inte håller längre än nästa vecka i bästa fall.

Jag gillar låten nedan sjukt mycket, men det jag tycker bäst om är nog fasen ljussättningen och kameraarbetet. Det är verkligen bra, både Mattias och Amanda ser så fantastiskt vackra ut. I min värld är det väldigt, väldigt professionellt. Jag lovar dock inte att titta på den innan varje glas rödvin.





Det är ju så pretentiöst att vissa säkert får rysningar, men jag tycker att de kommer undan med det. Det är aldrig fel att slå sönder en gitarr och vem kan motstå gravallvarliga miner? Lägg speciellt märke till slutsekunderna när de går mot varandra innan ljuset försvinner. Ja, jag vet, jag vet, men ändå! Släpp loss.

Ett och ett halvt glas vin

Det och några timmars tystnad är vad som behövs för att jag skall bli nostalgisk. Släng på en dos Ebba Grön som egentligen inte har någonting med min uppväxt att göra (är för ung, osannolikt jag vet), men som på något sätt ändå är med på ett hörn. Det kan vara något SSU-läger i slutet av 80-talet som kanske inte fick något politiskt fäste i mig, men väl ett musikaliskt.

Jag är tveksam till att de har lika roligt på LTH idag som vi hade 1993, å andra sidan kanske de tar examen vilket intuitvt verkar vara ett vettigt byte. Tja, om man skall vara helt ärlig så lyckades ju trots allt de flesta ta examen även 1993, det var mest jag som inte hade självdisciplinen att göra saker jag inte tyckte var roliga. När jag skriver 1993 menar jag för övrigt 1994, första året sög ganska kungligt av ett helt batteri olika orsaker.

Jag inbillar mig att det är bra ur en människo-synvinkel med misslyckandes alternativt är det bara ett sätt för mig att rationalisera istället för att inse att jag är värdelös, men vi kan väl för diskussionens skull ändå anta att jag åtminstone inte självklart har fel. Jag har en teori, skapad ur ett magert underlag, som går ut på att väldigt intelligenta människor sällan har fel och därmed inte vänjer sig vid tanken på att det kan ha fel. Det gör att de kan upplevas som arroganta, även när de (uppenbarligen, emellanåt) har fel finns det inte en enda tanke hos dem att så skulle kunna vara fallet. Jag kallar den Daniel-teorin (och Daniel, om du mot förmodan skulle läsa det här; fokusera på "väldigt intelligent" för fan).

Det innebär inte att misslyckanden blir roligare förstås. Tyvärr. Nåväl, visa mig den thirty-something som inte känner igen sina tonår i följande (detta har ingen koppling till ovanstående, men man blir ju ändå så förfärligt glad av den här musiken):


Jag vill bara känna köttets lustar
Jag vill inte äga och rå om dig
Jag vill va som djuren i naturen
Jag vill inte bara bara vara din

Jag vill bara känna köttets lustar
Höra hur du rister och frustar
Vara nära men ändå så borta
Du är våt... och jag är ung och kåt

Ung och kåt - ung och kåt

Kärleken är blind, kärleken är blind
Jag vill gärna se, jag vill gärna se
Någonting

Ung och kåt - jag vill se

Jag vill bara känna köttets lustar
Inte alltid vara det du önskar
Kamrater  de bara bra för
Jag vill inte bara bara vara din

Jag vill bara känna köttets lustar
Höra hur du snuskar
Tränga in i dig minst ett par meter
Du är våt... och jag är ung och kåt

Ung och kåt - ung och kåt

Vackert

Almost heaven, West Virginia
Blue ridge mountains, Shenandoah river
Life is old there, older than the trees
Younger than the mountains, growing like a breeze

Country roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, mountain mama
Take me home, country roads

All my memories gathered round her
Miners lady, stranger to blue water
Dark and dusty, painted on the sky
Misty taste of moonshine, teardrops in my eye

Country roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, mountain mama
Take me home, country roads

I hear her voice, in the morning hour she calls me
The radio reminds me of my home far away
And driving down the road I get a feeling
That I should have been home yesterday, yesterday

Country roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, mountain mama
Take me home, country roads

- John Denver, "Take Me Home, Country Roads"

Wall Street, mjukvara

Från Hacker News; fantastiskt intressant om mjukvara som hjälpt till att skapa dagens finansiella kris. Nej, det är fortfarande människor som gjort grovjobbet, men det skulle knappast varit möjligt utan hjälp av ganska sofistikerade program.

Sköna nya värld

Det är väl ändå en skön ny värld vi lever i när sekreteraren (in spe) i Svenska Akademien, Peter Englund, recenserar spel i DN? Jag är inte så intresserad av Svenska Akademien, Peter Englund eller spelet i fråga, men det gör mig ändå lite lycklig. Alla behöver inte vara bakåtsträvare.

Ja, som vanligt skriver Hanne Kjöller något vettigt, det hjälper också.

Twitter fungerar inte (ymmv)

Det är uppenbart att Twitter inte fungerar för mig, kommer aldrig ihåg att uppdatera min egen status och orkar inte följa andras heller. Jag har letat lite desktop-klienter, min tanke var att det skulle vara lättare att följa om jag blev påmind hela tiden, men har inte hittat något bra. Vem fasen vill ha ett browserfönster öppet till twitter.com hela tiden? Alla andra, säger du? Damn, det är bara jag som inte förstår.

Just nu kör jag en CSI-burgare i väntan på att kaffet skall bli klart; Baba O'Riley, Won't Get Fooled Again och Who Are You. Ja, introlåtarna alltså. Inte alls dumt. Läser om Anders spännande resor, blir avundsjuk på ett sätt, på ett annat sätt inte.

Ångrar att jag tittade in på ABs startsida precis nu, vet inte riktigt varför jag utsätter mig för det där överhuvudtaget, de enda reaktionerna det framkallar är ilska alternativt uppgivenhet. Ilska över journalisters dumhet, uppgivenhet över mänskligheten.

Två Novaluzid, en kopp kaffe; veckan är igång.

Invandring och Maciej Zaremba

Det är inte första gången jag hyllar Maciej Zaremba och förhoppningsvis inte sista heller, en alldeles genialisk skribent som alltid lyckas både engagera och beröra mig. Av någon obskyr anledning, tidsbrist troligtvis, hade jag helt missat hans artikelserie om invandrarintegration i DN.

1. Svensk? Var god dröj!
2. Mät din snorre
   
3. Vilse i mångfalden
   
4. Vem äger flaggan?
   

När jag får möjligheten brukar jag raljera över att vi i Sverige lyckas med att fullständigt knäcka människor som tagit sig ur fruktansvärda situationer, råkat ut för fruktansvärda brott, när de kommer hit. Om man är överens om att någon som aktivt tar sig ur en situation rimligtvis måste ha en livsgnista kvar, en stark vilja, så måste man sedan fundera över varför vi när de väl kommit hit lyckas ta bort den gnistan. Jag kan bara konstatera att det är ett kapitalt misslyckande på alla sätt, ett cluster-fuck som Clint hade sagt.

Det här går sådär...

...uppenbarligen! Jag testar lite Twitter för tillfället, får se hur det fungerar. Om man är någotsånär uppmärksam hittar man redan mitt flöde till höger.

Tokförbannad

Några riktigt jobbiga dagar kan få Martin att bli en arg pojke, det hela kulminerade i morse när jag skulle flytta över lilltjejens bilstol till den stora bilen och lyckades dra sönder stolen när jag skulle sätta fast den. Det är inte vad jag behöver vara med om 06:00 på morgonen. Jag blev fasen helt skogstokig, ett under ett jag inte hoppade sönder den andra bilbarnstolen samtidigt.

Jag hade en liten diskussion med mig själv om behovet av anger management när jag kom till jobbet, men den här gången får det räcka med djupa andetag och någon timmes lyssnande på en rejäl gammal funkburgare; Pornograffiti med Extreme. Den brukade jag lyssna på när jag hade tentaångest och med andra ord kan jag den fullständigt utantill.

Black Orange - hur svårt kan det vara?

Jag saknar läsken Black Orange något enormt. Den snabba sättet att lösa det är att gå på Max och blanda Coca-Cola och Fanta, men visst skulle man vilja handla den i affären? Jo, jag förstår att jag kan köpa Coca-Cola och Fanta och blanda själv, men det skall helst vara originalet Black Orange.

Jag har starka minnen av en och en halv liters Black Orange flaska med blå etikett, det känns som en Spendrups-produkt, men jag kan minnas fel. Jag hittar ingenting varken på deras webbplats eller på Sveriges Bryggerier. Ja, i det senare fallet kan det bero på att deras sökfunktion inte fungerar. Fasen, ring mig så skall vi bygga om er webbplats åt er! Sälja på er ett bättre CMS samtidigt.

Det som stör mig mest är att en Google-sökning bara returnerar andra vilsna själar som liksom jag famlar i mörkret efter information om Black Orange. Ja, förutom den första träffen som är en kennel. What gives, liksom? Man tycker att en bildsökning skulle returnera någon toker som hade fotograferat etiketten, men icke!

Tragiskt

Det finns väl ingen skillnad på om en hustrumisshandel utförs av någon som är känd eller om det är en människa som ingen någonsin hört talas om. Det är alltid tragiskt när någon slår någon annan. Det för mig oförståeliga är att välja att stanna kvar i ett förhållande där man får stryk, men antar att det finns väldokumenterade, psykologiska orsaker bakom beteendet.

Oavsett får man säga att Daniel Wahlgren sätter det berömda huvudet på spiken när han i Dagens Media säger:

Jag förstår inte hur människor kan vara så elaka, särskilt mot Andrea som har fått stå själv mitt ute på slagfältet.

Det blir nästan för lätt, men misstänker att journalisten inte blev olycklig av den formuleringen direkt, så cynisk är jag. Något säger mig att mediabevakningen egentligen inte är det jobbigaste i Andreas liv eller är det jobbigare att alla vet om att man blir slagen jämfört med  att bli slagen.

En trend det senaste året (eller åren) har varit att alla anklagade hävdar att de varit utsatta för ett oerhört mediadrev. Jag har svårt att se de oerhörda överdriften i vad som skrivits i just det här fallet, ej heller i Tito Beltran fallet. Det är klart att det är snaskig journalistik, men om man skulle gå igång på det räcker inte livet till för all upprördhet som skulle spilla ut.

Jag gillar/suckar/imponeras av att Expressen lansersar teorin att det hela egentligen är ett nätdrev. Jag gissar att han egentligen till största del åsyftar de kommentarer som samlas på kvällstidningarnas egna webbplatser och resterande del handlar om track backs som också syns på kvällstidningarna egna webbplatser. Ja, det är ju inte så många förutom Blondinbella och Alex Schulman som har en sådär vansinnigt stor publik, åtminstone jämfört med Expressen.

Oavsett, man skall förstås inte skjuta några budbärare; ungefär som att 5 udda personer i Överkalix hade laddat ner obduktionsbilderna från PirateBay innan Expressen och Aftonbladet berättade att de fanns. 

Om att ha roligt på jobbet

Det är att komma riktigt tidigt, säg runt 7 på morgonen. I mitt fall efter att ha varit en runda på gymet innan, det är bonus för då är man uppvärmd. Sätta på en kanna kaffe, lägga in en snus (eller två!), sätta sig ner i sin stol, koppla in datorn, sätta igång högtalarna och subwoofern som man övertalat sin chef att man måste ha för "presentationer", leta upp valfri AC/DC-låt (varför inte "Big Jack" om man vill ha något från senaste skivan), skruva upp volymen till 11 och...

Spotify

Testar Spotifys gratisversion som jag lyckats säkra en inbjudan till, misstänker i och för sig att det inte är så vansinnigt exklusivt längre. Oavsett så finns förstås betalversionen tillgänglig för alla som är beredda att betala.

Vad tycker jag då? Ja, det är klart att det är en ganska bra idé och jag skulle nog eventuellt kunna tänka mig att betala 99 kronor i månaden för tjänsten, men samtidigt får jag säga att jag blev lite besviken. Det känns inte som något speciellt nytt egentligen och det kan störa mig lite att jag måste ladda hem en klient till min dator.

Det verkar finnas åtminstone ett embryo till det som var så genialiskt med Pandora, att man hittar liknande musik som den man gillar, men som man inte visste fanns. Det känns dock inte lika utbyggt och heller inte lika bra. Jag förstår inte varför Spotify väljer att visa låtarna på samma sätt som det var tydligt i Pandora.

Inser att jag nog inte är en typisk lyssnare, det är klart att det är kul att man kan höra hela skivor, att man kan välja precis vad man skall lyssna på, men samtidigt saknar jag överraskningarna jag hela tiden fick när jag lyssnade på Pandora.

Jag bortser från att Spotify verkar ha en del växtvärk för tillfället, många problem med uppkopplingen och följaktligen många avbrott i musiken, men det ser jag nästan som ett positivt tecken; det måste betyda att många är intresserade.

Missförstå mig rätt, jag hoppas att Spotify blir en succé, men jag skulle bli ännu mer glad om Pandora fanns tillgängligt i Sverige.

Din egen uppfattning kan förstås vara helt annorlunda.

Ryan Air och den Svenska synden

Sitter och avnjuter "Come Together" i en inspelning av Aerosmith, av alla band, har precis skickat iväg ett stort fotografi av min företrädare här på jobbet till vår VD med frågan om han inte saknar den gamla goda tiden.

Det kan, jag säger kan, vara Citodonet som både talar, skriver och agerar för tillfället. Sweet.

Utan något större engagemang läser jag om Ryan Airs senaste PR-kampanj. Jag fullständigt vägrar att bli upprörd, är mest intresserad om det är en bra eller dålig strategi. Ja, ur vinstsynvinkel alltså, ur ett allmän-mänsklig

t perspektiv är den förstås kass. Jag kan inte låta bli att citera en av de vettigare kommentarerna till artikeln ovan:

Protesterna riktar sig mot att helt omotiverat slänga in ett runkobjekt i en flygbolagsannons och sen hö-hö:a lite stolt över att man har varit så "frigjord". Vad är nästa grej, att slänga in en "neger" och fnissa åt att man "vågar göra det alla vill men inte vågar"?

Skulle det fungera månntro? Ja, bortsett från att det är osmakligt och, antar jag, olagligt. Finns det en tillräckligt stor målgrupp för ett sådant budskap? Det säger väl något om vår samtid när man är osäker på den frågan?

En sak gör mig lite upprörd, det är att Ryan Air använder ordet liberal för att beskriva någon som gillar tveksam reklam. Ja, jag förstår att ordet har dubbel betydelse, men det känns ändå tveksamt att man är liberal om man accepterar dumhet.

Läser The Undercover Economist av Tim Harford för tillfället, intressant för en ekonomiamatör som jag. Rekommenderas som en populärvetenskaplig introduktion till makroekonomi (eller åtminstone vad jag skulle kalla makroekonomi, det vill säga inte privatekonomi nödvändigtvis utan snarare varför en marknad fungerar på ett visst sätt).

Shout it out loud!

Idag är det en Kiss-dag minsann, på flera sätt. 

Jag blir dels fascinerad av länkad artikel som handlar om en installation i Bonniers konsthall. En kamera i deras toalettstol, helt enkelt, som en kommentar till dagens övervakningssamhälle. Det är fantastiskt rätt tänkt och en pungspark (finns det någon kvinnlig motsvarighet till det?) till alla "den som inte har något att dölja behöver inte vara orolig"-människor. 

Jag deltar egentligen inte i någon integritetsdebatt längre just på grund av att så många inte ens förstår problematiken utan upprepar ovanstående mantra som någon slags sanning när det egentligen är ett argument som avväpnats så mångar gånger att det är bara är tragiskt.

Oavsett, om jag vore kissnödig och befann mig något närmare Bonnier Konsthall hade ni fått se någon roligt snart.

Det är också en Kiss-dag eftersom jag blev så sjukt sugen på att lyssna på Kiss så idag är det bara de som gäller. Luffarmusik som en kollega kommenterade. Ja, kanske, men ändå, men ändå...

Extra bonus; någon som klarade av att vara gift i ungefär sju röda sekunder förklarar att äktenskapet är dött... Nej, Katrin; det är ditt äktenskap som är dött och det är ditt eget fel (tillsammans med vad-han-nu-heter).

Croneman for president (och mindre isdans åt folket)

Han är inte alltid bäst och min favorit-recensent är oavsett Kjell Häglund, men ibland är Croneman så sjukt rätt på det att man blir lite matt och kanske framför allt lite avundsjuk; det där borde jag skrivit... Om jag skrev bättre och var mycket roligare. Damn.

Genialiskt

Det här är faktiskt så roligt och listigt att jag är tvungen att avbryta min blogg-paus. Varför kommer jag aldrig på sådant här?

Om man inte orkar följa länken så är det alltså ett sätt att lämna meddelanden till människorna som screenar bagage på flygplatser.

Grattis Aftonbladet!

Efterspelet till olyckan på Liseberg häromdagen filmades av några illbattingar och någon panikslagen väktare fick för sig att det inte var okej, Aftonbladet skriver en upprörd artikel. Jag noterar några saker:

• Det är standardmässigt, men jag skulle önska att man någon gång även frågade källan till artikeln några frågor, i det här fallet "Var det verkligen roligt att det hänt en olycka? Vad skrattade ni åt?".
  
  
• Artikelförfattarens smånöjdhet med att ungarna vill sälja filmen till Aftonbladet, när det är något de i stället borde skämmas över. Vad har vi skapat för samhälle när reaktionen vid en olycka är "Hur skall jag tjäna pengar på detta?" snarare än något lite mer allmän-mänskligt. Har Aftonbladet någon del i ansvaret för det? Ja, jag vet; att lägga moraliska värderingar på kvällstidningar är som att lägga moraliska värderingar på marknadsekonomi: det fungerar inte.
  
  
• Min initiala reaktion var att detta var ännu försök att minska våra möjligheter att fotografera och filma fritt i samhället, men i verkligheten handlade det bara om att en vakt blev arg över att några småttingar stod och flinade och filmade istället för att göra nytta. Det är dock skönt att veta att AB alltid är beredda att rycka ut.

Ja, det är så tragiskt att bli upprörd över detta och att det är en sådan här skitartikel som skall få mig att skriva i bloggen igen, men ändå...

Maciej Zaremba äger. Igen.

Det finns få skribenter i Sverige som skriver med en sådan rakbladsvass klarhet och precision som Maciej Zaremba, tror inte han behöver någon närmare presentation. Det är alltid våldsamt intressant att läsa han artikelserier. Den senaste behandlar lärarhögskolan och lärarutbilningen. Läs och begrunda:

Del 1 - Först Kränkt Vinner
Del 2 - Tyst i Klassen

Del 3 kommer snart.